Jag vet inte om ni har upplevt "runners delight" någon gång. Det hade inte jag heller - förrän för ett par år sedan när jag tränade inför min första tjejmil. När man flåsat sig igenom dom där första sega jobbiga passen under några veckor och det känns som att det aldrig kommer att bli lättare. Och så plötsligt så kommer det där första löppasset när det plötsligt känns som att benen går av sig själva och andningen synkas och helt plöstligt känns som det som att man skulle kunna springa hur länge som helst.
Andra andningen kallas det väl fortfarande i folkmun. :)
Ikväll hade jag ett sånt pass. Första 5-kilometersrundan i barfotaskorna och det gick så lätt så lätt. Kilometertiden var inte speciellt imponerande men känslan i kroppen var underbar. Lätta ben och fötter och synkat andning. Testade att öka farten i uppförsbackarna och återhämtade mig lätt i nerförsbackarna. Det är det som är anledningen till att folk gillar att springa. The runners delight! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar