Som jag har predikat för folk att sluta ställa sig på vågen och istället mäta sig och känna hur kläderna sitter. Men det är inte alltid så lätt att leva som man lär.
Vi har en badrumsvåg, som så många andra, och av någon anledning så bytte vi för ett par år sedan till en digital variant som så övertydligt inte bara visar kilon utan även gram.
Och sedan min viktminskning förra våren, med efterföljande viktuppgång ett år senare, så har jag märkt att det där med vägandet har satt sig lite i skallen. Jag väger mig fortfarande ungefär varannan vecka och ibland oftare. Av ingen som helst jävla anledning! För jag vet ju mycket väl hur det ligger till! Jag ser mig själv i spegeln varje dag och jag känner hur mina kläder sitter. Jag behöver ingen våg!
När jag var 20 år vägde jag 62 kilo.
Jag tränade regelbundet men nästan ingen styrketräning. Bristen på styrketräning i kombination med stillasittande arbete gjorde att jag ofta hade ont i nacke och axlar.
Jag åt väldigt mycket socker, kolhydrater och halvfabrikat. Till följd av det hade jag ofta blodsockerfall och humörsvängningar.
Nu är jag 40 år och väger 65 kilo.
Jag tränar regelbundet och väldigt ofta någon form av styrketräning. Jag är starkare än vad jag någonsin har varit och har inte ont någonstans.
Jag äter betydligt mindre socker, kolhydrater och halvfabrikat. Till följd av det kan jag faktiskt inte komma ihåg när jag hade mitt sista riktiga blodsockerfall och humörsvängningarna är borta (om ni inte tror mig kan ni fråga min man :) ).
Med det vill jag säga att vågen säger ingenting! Den vet ingenting om hur din kropp mår, om du är svag eller stark, om du är frisk eller sjuk. Vikten är ju bara en siffra!
Och nu åker min våg ner i källaren på obestämd tid!!
