I helgen har jag och barnen hälsat på mina föräldrar medan mannen har jagat. Följde mamma till stan och gav smakråd när hon skulle välja nya glasögon, hälsade på min 97-åriga mormor, hämtade smågranar i skogen...
I morse efter frukost tog jag en promenad genom byn. Min hemby med ca 1500 invånare. Tog promenadstigen som går bredvid älven (som är mer som en å), förbi fotbollsplanerna och fram till det stora företaget där många i byn jobbar och där jag jobbade i flera somrar.
Fick ett infall och bestämde mig för att se om den väldigt gamla kvarnen står kvar. Och det gör den.
Kan villigt erkänna att jag blir sentimental varje gång jag är i byn. Så många minnen som sköljer över mig. Röster, ansikten och känslor. Jag är så glad för min stabila, trygga uppväxt i en lugn miljö, men jag tillhörde aldrig dom som kunde tänka sig att bo kvar.
Men så här i efterhand kan jag verkligen se och uppskatta allt som var bra.
Och vackert!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar