Ibland drabbas jag av springlust (eller vad det nu kan tänkas heta, men ni fattar vad jag menar). Vilket var helt otänkbart innan jag började träna för tjejmilen för några år sedan.
Jag skulle inte kunna träna löpning hela tiden för då skulle jag tröttna, men ibland är det som att kroppen verkligen vill ut och springa.
Idag ville den det. Så jag sprang. 7,7 km blev det. Inte min snabbaste runda men skönt ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar