Larmet går i kvällspressen om att fasta kan leda till ätstörningar. Och så kan det säkert vara - om man inte har ett sunt förhållande till mat.
Personligen så älskar jag mat och skulle aldrig drömma om att sluta äta. Dessutom behöver jag maten för att orka träna och göra allt annat som gör livet glatt!
Det som fastan har gjort för mig är framför allt att den har hjälpt mig att kunna skilja på hunger och sug. Att få någorlunda bukt med det vanemässiga ätandet. Jag som tidigare åt varannan timme och alltid sa att jag skulle DÖ utan mellanmål och ett konstant intag klarar mig lätt på tre mål om dagen. Och på helgerna fikar jag för att det är gott - inte för att jag "måste" äta.
Kroppen har också tvingats att gå över till fettförbränning eftersom jag inte fyller på med ny energi hela tiden. Eftersom jag använder mig av 16:8 varianten av periodisk fasta så skippar jag frukosten på vardagarna. Mitt första mål är alltså lunch.
Man skulle kunna tro att man vid det laget är så hungrig så att man äter dubbelt så mycket till lunch, men så blir det inte. Förvånande nog.
Jag är väldigt nöjd och mätt efter en helt vanlig lunchportion. Sedan äter jag middag och oftast något på kvällen just före kl. 20. Tidigare åt jag frukost, mellis, lunch, mellis, middag och kvällsfika. Så självklart får jag i mig en betydligt mindre kalorimängd nu än tidigare.
Givetvis är det här inte alls optimalt för den som blir matfokuserad och kanske börjar utöka sitt fastafönster så mycket att ätarfönstret till slut är obefintligt. När ätarfönstret kommer så ska man äta - och njuta av maten!
Men jag tror inte att fasta, paleo och Lchf är anledningen till att människor drabbas av ätstörningar. Där har nog utseende- och vikthetsen i vårt samhälle, i sociala medier och tidningar betydligt större påverkan.
Läs gärna inläggen hos Kostdoktorn och 56 kilo idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar